I början av februari i år publicerade Jennifer Yngveson en kandidatuppsats inom mänskliga rättigheter om barns rätt till delaktighet på Barnahus i Eskilstuna.

Barnahus i Eskilstuna är en verksamhet med syfte att på ett barnanpassat sätt utföra barnförhör med barn som misstänks utsatts för våld. Samverkan sker mellan socialtjänsten i Eskilstuna och Strängnäs, Polismyndigheten, Åklagarmyndigheten i Eskilstuna och Region Sörmland.

Barnkonventionens artikel 12 om barns rätt till delaktighet är en grundprincip som har betydelse för förverkligandet av barns rättigheter. Därav är det av stor betydelse att rätten till delaktighet förverkligas i praktiken. I uppsatsen undersöks hur Barnahusverksamheten i Eskilstuna arbetar med barns delaktighet, som bland annat inkluderar rätten till information och att få sin röst hörd, samt vilka utmaningar som kan uppstå i arbetet. Genom intervjuer med socialtjänsten, Polismyndigheten och Region Sörmland granskas implementeringen av barnkonventionens artikel 12 i verksamheten.

Studien visar att barn blir lyssnade till på Barnahus. Däremot får vissa barn inte möjligheten att komma till Barnahus på grund av verksamhetens resursbrist, långa väntetider och att andra ärenden måste prioriteras. Barn får stöd i att uttrycka sina åsikter, men utmaningar framkom i förmågan att anpassa sig till olika kulturer och barns varierande funktion. Detta kan resultera i att barnets röst inte kommer fram, och att beslut som sedan tas av vuxna inte går i enlighet med vad som är barnets bästa. Det gällde särskilt under förhör med barn där en informant exempelvis såg brister i att det finns för få manliga förhörsledare eftersom det kan uppstå situationer där äldre pojkar inte känner sig trygga med att berätta vad de varit med om för en kvinnlig förhörsledare. Under förhör fanns inte möjlighet till bildstöd eftersom det anses för styrande och kan påverka rättsprocessen negativt. Det ansågs finnas en risk att barn med vissa funktionsnedsättningar och barn i ung ålder inte får rätt stöd till att uttrycka sina åsikter. Studien visar även på brist på tid för den särskilda företrädaren att läsa på om ärenden, vilket kan påverka förutsättningarna att kunna ta beslut som är det bästa för barnet. Barnets åsikter beaktas i de flesta delarna av ärendeprocessen, men studien visar också att de vuxnas barnperspektiv om att skydda barnet från våld till störst del är det som styr arbetet och ligger till grund för beslut.

Förmågan att kunna förmedla trygghet, bland annat genom att ge barn information, bedömdes vara en viktig faktor för att barn ska våga vara delaktiga. Det som också ansågs påverka på vilket sätt barn är delaktiga är barnets ålder och mognad samt de rättsliga skyldigheter som Barnahusverksamheten arbetar under.

Barns rätt till delaktighet hänger ihop med principen om icke-diskriminering som också det utgör en av grundprinciperna fastställd i barnkonventionen. Rätten att uttrycka sig och få sina åsikter beaktade utan diskriminering på grund av exempelvis etnicitet, kön, funktionsnedsättning, religion eller annan trosuppfattning är grundförutsättningar för ett samhälle där barns rättigheter förverkligas i praktiken.

Läs studien i sin helhet här.